BINA

Mycket om honungsbin och lite om andra insekter

 

På många håll i världen har man tidigare trott att biet var en magisk insekt som band samman världen vi lever i med en osynlig värld där andarna bor. Bin har avbildats som gudar hos indianfolk i Sydamerika och gravar har fått formen av runda bikupor. Det finns gamla myter från Grekland om hur bin har kommit med olika former av meddelanden till människor. Enligt egyptisk mytologi uppstod bina när solguden Ra grät och hans tårar landade på sanden i öknen.

En indisk kärleksgudinna hade en pilbåge med en sträng som var gjord av honungsbin. I en annan berättelse från det gamla Indien tar en gudinna livet av en djävul genom att en massa bin flyger ut ur hennes kropp och sticker demonen. Biodling har förekommit väldigt länge runt Medelhavet. På ön Kreta drack man honungsdryck långt innan någon kom på att göra vin av druvor. Det gamla grekiska namnet Melissa betyder honungsbi. Kejsare och kungar har använt sig av bilder av bin som släktsymboler. Och naturligtvis har flera författare gjort jämförelser mellan människornas samhälle och bisamhället.

 

Vi människor har alltid gillat honung. Innan vi började använda socker var honung det vanligaste sötningsmedlet. För många tusen år sedan letade man reda på de vilda binas bon ute i naturen och tog med sig deras honung. Senare kom man på att det var mer bekvämt att själv odla bina.

 

Om man ordnade bostäder åt bina och skötte om dem blev det mycket lättare att komma åt honungen. Människorna började bygga bikupor av lera eller vass eller annat material från naturen. I Sverige blev kupor av halm populära. Bina blev på så sätt en sorts husdjur som man tog hand om. När man sen gjorde kupor med lösa ramar inuti blev biodlingen ännu enklare. Då kunde man själv bestämma hur stort eller litet bisamhället skulle vara. Det gick dessutom att ta bort honungskakorna utan att störa bina alltför mycket. Med hjälp av en honungsslungare kunde man få honungen precis som man ville ha den.

Resultatet av binas arbete ser vi också när frukten mognar på träden. Om inte bina kan flyga runt mellan blommorna med pollenkorn på sina kroppar kommer det att bli ont om äpplen och plommon och jordgubbar. Pollen är ett annat ord för frömjöl. Det gör att blommorna kan föröka sig och det ger bina näring och energi. Det som bina hjälper växterna med kallas pollinering.

 

Bin lever inte särskilt länge, men de fanns långt, långt innan de första människorna dök upp. Man tror att det kan ha surrat bin i naturen för 150 miljoner år sedan. Bin ser ut på flera olika sätt. I Sverige finns nästan 300 olika arter. Några är tama bin som människorna odlar och tar hand om, men de flesta arterna är vilda bin som lever ute i naturen. Alla som nuförtiden odlar bin i Sverige håller på med den art som kallas det europeiska honungsbiet. Honungsbina bildar samhällen och samlar förråd. Dessutom anpassar de sig lätt till de kupor som vi kan göra i ordning åt dem. Honungsbina är husdjur, men man sitter inte och kelar med dem. De går inte att tämja. För att vi ska få honung måste vi lära oss hur bina beter sig. De lever tillsammans i stora klungor där alla har sina bestämda uppgifter. Det är inte människor som har hittat på att bisamhällena ska fungera som de gör. Men vi har påverkat bina genom att låta dem som är lugnast och flitigast föröka sig och bilda nya samhällen.

 

All den näring bina behöver finns i pollen och nektar. När ett bi sätter sig på en blomma och kryper ner i den för att suga i sig nektar får det pollen på sig. Eftersom biet rör sig inne i blomman förs pollen över från blommornas ståndare till pistillerna och på så sätt befruktas blommorna. Biet tar också med sig pollen och nektar till bikupan där nektarn sedan blir till honung. Pollinering sker även med hjälp av vinden eller andra djur – och ibland människor – men utan bin skulle naturen se annorlunda ut. Vi skulle få färre växter och frukter.

 

Om bina mår dåligt och minskar i antal påverkar det också oss människor eftersom naturen då mår sämre. Man kan säga att bina visar hur det står till i naturen. Blir det ont om bin kan det vara ett tecken på att det finns problem med miljön. När man sprutar mycket växtgifter i jordbruket märker man det på bina. De känner av det först av alla eftersom de rör sig bland blommorna. På olika håll i världen är man orolig för bina. Bin har försvunnit och bisamhällen har dött. De gifter som används i jordbruket för att få bort skadedjur och få bättre skördar kan vara en orsak. Odlingarna i jordbruket har också blivit mindre varierade. Det innebär att det inte finns lika många olika sorters blommor som tidigare som bina kan sätta sig på.

Eftersom bina behövs för att pollinera händer det att fruktodlare kör i väg med hela bisamhällen med lastbil för att de ska hjälpa till på platser där det är ont om bin och andra insekter. Bin är inte gjorda för att åka bil och förmodligen mår de ganska dåligt av att bli transporterade på det sättet. Bisamhällen kan också dö på grund av köld eller för lite mat eller för att de har blivit sjuka av en speciell sorts kvalster som sätter sig på bina. Människan kan hjälpa bina genom att sprida mindre gift i naturen och genom att se till att det finns en massa olika växter och blommor som insekterna kan landa på. Man kan också skaffa bikupor och ordna ett bra ställe åt bina att bo på. Har man inte plats för en kupa kan man odla växter som bina tycker om i krukor på balkongen.

 

På bondgårdarna hade man tidigare självhushåll. Det betydde att man levde på den mat som man själv odlade och producerade. Ofta hade bönderna också egna bisamhällen.När gårdarna förändrades och blev mer moderna försvann bikuporna från gårdarna. Så småningom började andra människor hålla på med biodling, men då var det mera som en hobby eller ett extrajobb. I dag finns det 20 000 biodlare i Sverige. Bara några få av dem har biodling som sin enda inkomstkälla. Biodlingen har inte moderniserats på samma sätt som andra verksamheter inom jordbruket. Även om redskapen utformas lite annorlunda känner man igen det mesta från hur det gick till för hundra år sedan. Biodling har blivit något av en livsstil. Man kan studera bina och fundera över livet medan man håller på. När man lär sig mer om bina förstår man också mer om hur naturen fungerar och om hur människor, djur och växter hör ihop.

 

I en bikupa lever bina tillsammans i grupp, i ett samhälle. I genomsnitt kan det finnas 50 000 bin i ett sådant samhälle under ett år. Det är lika många individer som i en medelstor stad. I ett riktigt stort samhälle kan 80 000 bin leva tillsammans. Utan sitt samhälle kan bina inte klara sig. Allihop är beroende av varandra och måste samarbeta. Bikupor ska man ställa där det är torrt och vinden inte blåser. Det ska också vara lugnt där kuporna står. Om det bor grannar i närheten bör man prata med dem innan man börjar med biodling. Många tror att bin är lika aggressiva som getingar, men bina sticks bara om de blir störda eller känner sig hotade. Är grannarna tveksamma kan man också berätta om hur viktigt det är med bin och att de pollinerar växterna i trädgården och gör så att det blir mer frukt på träden.

 

Man ska inte vifta bort bin. Om de kommer för nära ska man i stället bara gå därifrån, lugnt och försiktigt. Men eftersom det finns de som är allergiska mot giftet i biets gadd ska man ta det på allvar om någon får ett stick. Om den som blivit stucken får svårt att andas ska man genast ringa larmnumret 112. Man har ett ansvar när man tar hand om bin. Man ska hålla dem med bostad och bygga ut i lagom takt. Gör man det bildar de ett stort samhälle.

Framåt sommaren avtar svärmningslusten så då blir det lite lugnare. Då drar de in en massa honung som man kan slunga. Men har man missat den här tiden när de vill svärma kan man bli av med först halva samhället och sen hälften av det som återstår. Om man odlar bin måste man finnas på plats, åtminstone vid den här tiden på året. Man kan inte åka i väg på jorden runt-semester. Det får man göra på vintern.

I ett starkt samhälle med 50-60 000 bin är det kanske 30 000 som övervintrar. När våren kommer är det bara 20 000 kvar. Det är många som dör under vintern. Inne i kupan sitter alla bin som i en klump eller som en boll. Drottningen sitter i mitten där det är 36 grader och de andra bina värmer henne. Det kan vara 15 minusgrader ute och bina hjälps åt att hålla drottningen varm. De som sitter längst ut får komma in efter ett tag, de turas om. Den här bollen flyttar sig genom kupan och äter av honungen, hela bollen är i rörelse. Det är som en dammsugare som går runt. Om honungen har tagit slut under hösten dör alla bina – en för alla, alla för en. De äter upp den sista lilla tuggan och sen dör alla samtidigt.

 

 

ATT GÖRA HONUNG

Vi behöver mat och energi för att kunna göra det vi vill. Bina får sin energi från blommornas nektar som de omvandlar till honung.

Nektarn består mest av vatten, men också av flera sorters socker. Ju sötare nektarn är desto mer honung kan bina tillverka.

Dragbiet suger upp nektarn ur blomman med sin sugsnabel. Då hamnar den i biets honungsblåsa. För att fylla den måste biet hälsa på hos mer än tusen blommor.

När dragbiet kommer tillbaka till kupan lämnas nektarn över till arbetsbina där inne. De tillsätter enzymer och nektarn placeras i vaxkakornas celler. Här omvandlas nektarn till honung.

Bina fläktar med sina vingar så att vattnet i honungen avdunstar och sen gör de ett litet vaxlock som läggs ovanpå.

 

Människan tar det mesta

I Sverige får man ut i genomsnitt trettiofem kilo honung från ett bisamhälle. Totalt producerar bina i samhället kanske femtio kilo. Människorna tar alltså det mesta och ger i stället bina bifoder och socker.

Vid den första slungningen, vid midsommar, tänker bina kanske att det där var ju honung som de själva skulle ha. Men de jobbar på och fortsätter att producera ny honung. När man tar honung andra gången, i slutet av augusti, blir de mer aggressiva. Då känner de att deras mat försvinner och att de inte hinner få tillräckligt med mat i sitt lager inför vintern. Då ska man snabbt fodra dem. Ett bisamhälle kan krascha helt och hållet om de inte har några reserver. Det är som en motor som plötsligt får slut på bränslet.

 

HONUNG MED OLIKA FÄRGER

Bina samlar in nektar och omvandlar den till honung. De blandar nektarn med saliv och sen ältar andra bin den i kupan. Blandningen smetas ut i cellerna där den med värme och fläktning blir till honung. Det är mycket mindre vatten i honung än i nektar.

Nyslungad honung är flytande. Så småningom övergår honungen i fast form genom att sockret kristalliserar.

Bina själva vill att honungen ska vara flytande. De har svårt att tillgodogöra sig kristalliserad honung.

Mest består honung av enkla sockerarter, men det är aromämnena och syrorna som gör att den smakar på olika sätt. Honung består av 181 olika ämnen och smaken skiftar beroende på växterna som bina besökt och hur länge den lagrats. Färgen skiftar också beroende på växterna och blommorna.

Honungen skördas och tappas på burk utan tillsatser. Den är verkligen en naturprodukt. Honung kan förvaras under många år, men är godast det första året.

 

VAX OCH PROPOLIS

Från bikuporna får vi honung, men dessutom vax och propolis.

Av bivax kan man göra ljus och hudsalvor.

Bina tillverkar propolis av kåda från barrträd och harts från knopparna hos en del lövträd. De använder det för att laga och täta sina bon och fylla igen springor. Det är ett rödbrunt material som också kan se ut som droppar eller strängar.

Propolis har bakteriedödande egenskaper som håller borta mögel och svamp i bikupan. I stora delar av världen används propolis också av människor för medicinska ändamål.

I en del länder kostar drottninggelén som bina framställer hur mycket som helst eftersom den anses ha magiska egenskaper.

 

INTE BARA BIN

Världen är full av insekter. Humlor hjälper också till med pollineringen. De bor i mindre samhällen, ofta i hålor i marken eller mellan stenar. De flyger inte lika långt bort som bina och är väldigt nyttiga om man har en trädgård där de kan hålla till.

Det är lätt att tro att bin och getingar är släkt med varandra. Om det kryper ner något surrande djur i saftglaset är det förmodligen en geting. Bina brukar hålla sig på avstånd. De är bara intresserade av blommornas pollen och nektar. Getingarna däremot tycker om sötsaker och äter dessutom småkryp och skadedjur.

En geting kan stickas flera gånger. Ett bi dör när det har stuckit någon.

Det finns nektar och pollen i blommorna på träd och buskar och i örter. Bina tycker om fruktträd, bärbuskar, fleråriga växter (de kallas perenner) och kryddväxter. Bland träden tycker både bin och humlor bäst om linden, som avger en massa söt nektar.

Om man har mycket blommor i trädgården kan man locka till sig vilda bin och humlor. Bosätter de sig i trädgården kommer de också att pollinera växterna där. Man kan dessutom hjälpa de vilda bina att trivas genom att tillverka enkla bibostäder och insektshotell. De kan till exempel bestå av hopvirade vassrör eller vedträn som man borrar hål i.

 

Gadd med hulling

Med getingar och humlor är det så att alla arbetshumlor och arbetsgetingar dör på hösten, men drottningen har då parat sig på senhösten med drönare. Hon gömmer sig på en frostfri plats och när hon kommer fram efter vintern ska hon starta ett bo. Hon har energi med sig, men måste flyga runt och söka nektar för att kunna starta det här samhället.

Humlorna är runda och väldigt håriga och kan flyga ut tidigare än bina. En tidig vårdag kan man se humlor medan bina ligger efter.

Om man tänker på hur de försvarar sig har både humlor och bin en gadd med hullingar. När de har stuckit fastnar gadden och giftblåsan pumpar in extra gift. Humlan eller biet som har stuckit dör, men hos getingen är det en rak gadd. De har ju gadden för att ta till exempel flugor. De sticker flugan och äter upp den. Det vore opraktiskt om den bara dog efter att ha stuckit den första flugan.

Det är i nödvärn som bin och humlor har gadd, men för getingen är den ett vapen. Getingar tar ju insekter, de suger inte upp någon nektar. De är köttätare.

 

Vi klarar oss inte utan insikterna

Det finns en mening med alla insekter.

Vissa människor häller ut insektsmedel så fort de ser en myra inomhus. Men vi klarar oss inte utan alla de här andra varelserna som finns runt omkring oss. Världen består inte bara av människor. Det finns andra individer också – och andra näringskedjor.

Humlor och solitära bin behövs, men de kan inte pollinera lika många fruktträd eller rapsfält som ett bisamhälle med 50 000 invånare.

Solitär betyder ensam och solitärbina lever inte i samhällen som de vanliga honungsbina. Har man många solitärbin i sin trädgård kan man få en rik skörd av bär och frukt. De här bina bor oftast i döda träd eller i hålor i marken. Genom att sätta upp biholkar av bambu eller träbitar med borrade hål kan man hjälpa solitärbina att överleva. Där inne kan honan förvara pollen och lägga sina ägg

Kooperativet

Urban Biodling ASF

Ekonomisk förening

769631-3530

Claesgatan 8

214 26 Malmö

Sweden

info@urbi.nu

INSEKTER & INSIKTER

 

Aftonbladet 23 okt 2017

minskning av insekter – ”alarmerande upptäckt”

 

Vår jord kan vara på väg mot ett ekologiskt armageddon.

Nya rön visar att minskningen av insekter på jorden är större än man tidigare trott, rapporterar The Guardian.

Enligt studien som chockar forskarna har tre fjärdedelar av de flygande insekterna försvunnit under 25 år.

– Förlorar vi insekterna så kommer allt att kollapsa, säger en av forskarna bakom studien.

Orsaken till de extrema siffrorna som nu presenteras är ännu oklart. Att antalet orörda naturområden minskar, bekämpningsmedel används och att vårt klimat förändras uppges dock vara möjliga förklaringar till resultaten.

– Faktumet att antalet flygande insekter minskar i sådan snabb takt i ett så stort område är en alarmerande upptäckt, säger forskningsledaren Hans de Koon vid Radbouduniversitet i Nederländerna till The Guardian.

På väg mot ekologiskt armageddon

I studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Plos One har amatörentomologer samlat in och vägt insekter i naturreservat och skyddade områden runt om i Tyskland. Mätningarna med insektsfällor av det här slaget standardiserades i Tyskland 1989 och sedan dess har man alltså mätt den totala vikten på insekter som samlats in.

Den totala vikten på insekterna i varje insamling har minskat markant – årsgenomsnittet har fallit över 76 procent på en 27-årsperiod och under sommaren, insekternas toppsäsong, har minskningen legat på 82 procent.

 

 

Förbjud glyfosat i bekämpningsmedel

Vi vet att glyfosat dödar all växtlighet, kan skada insekter och är giftigt för vattenlevande organismer. Det debatten nu handlar om är huruvida glyfosat kan orsaka cancer, infertilitet och skador på nervsystem och njurar.

 

 

Vem bryr sig om våra honungsbin?

Bina stressas genom att biodlaren ofta stör bina och kuporna byggs ut så att bina ska triggas att tillverka mer bin för att kunna samla mer honung, skriver Tobias Olofsson.

Mustafa Ahmed Jama

Verkställande Direktör

URBI urban biodling